Sniibb

Jag sitter och tänker på hur mitt liv har förendrats drastiskt på mindre än 8 månader.
Jag hade en soulmate (trodde jag), vi hade radhus, kombi, 3 katter, 1 hund och vi var tillochmed förlovade.
Vi hade varit utomlands tillsammans, vi hade redan hunnit bott i lägenhet på stan innan vi drog oss till bomhus. Vi hann mkt på dom där åren tsm.
Men det jag blir less på är, vad har jag nu? Jag har min etta på stan, har min familj, min hund, mina underbara vänner och har tillochmed skaffa ett tio tal nya underbara vänner på dom här månaderna. Super glad för det! Men det fattas ju nått och ni förstår vad jag menar. Jag tkr om en kille som är bland det sötaste jag skådat men det går inge mer, det är stopp och de kmr inte bli nå mer har jag fått förklarat för mig. och ändå så kämpar jag(?) Det är det som är så fruktansvärt jobbigt just nu.

Jag blir så fruktansvärt arg på mig själv som tilllät detta? Jag visste ju precis hur det skulle bli, även det fick jag höra av mina vänner men jag va för blind för att inse, jag vela inte inse. Och nu sitter man här och tänker och tkr att man är skit dum.

Det är lätt att vara efterklok.
Jag fortsätter att välja fel val. ändring Ida Lindberg.