Sniibb

Om mig själv:

Jag heter Ida Linnéa Lindberg, föddes den 15 December 1989 på Gävle BB.
Varför dom valde just Ida som mitt tilltals namn är jag inte hundra på men mamma och pappa berättade att när jag var liten så hade dom en tjock granne som hette Ida som fastnade i badkaret så pappa fick gå över och få "loss" henne och när jag kom till världen va jag kanske större än mina syskon, kg mässigt vid födsel (?) så det blev Ida som deras tjocka granne. Jag tror dom skämtade om varför just dom valde namnt Ida men tror själv grann-historian är sann.
iaf, jag var snäll som en liten bäbis och enligt min syster Nina vad jag hennes bäbis. Jag bodde på brynäs tills jag var två år och sedan flyttade hela familjen till söder och där bor mina föräldrar kvar än.  Och med familjen menar jag självklart min Mamma Rose, Pappa Ola och Systrarna Therese och Nina. Jag har för ett år sedan flyttat till ett radhus i Bomhus med min underbar pojkvän Niclas som jag är förlovad med. Vi bor med våra två hankatter, Zeke & Zack och för en vecka sen kom våran nya familjemedlem, Bozz som är en finsk lapphund.

Jag som person är en väldigt omtänksam, glad och galen tjej skulle jag vilja påstå. Jag säger vad jag tycker och tänker och därmed kan folk tycka att jag är en riktigt bitch men lär man känna mig så är jag världens charmigaste. 
Jag är väldigt impulsiv och får jag inte som jag vill så kan jag bli riktigt sur. Jag måste även säga att jag är väldigt speciell på dom flesta sätt och det tror jag många i min krets håller med om.

Livet innan jag började på solängsskolan kommer jag inte ihåg så mycket så vi börjar på solängen när jag var 5 eller 6 år och där gick jag ända tills jag var 15 år. Vilket är hela mitt liv, nästan.
På 6-års träffade jag min allra första bästa vän, Annica. Vi satt ihop som siamesiska tvillningar, det kan alla intyga. Vi vägrade att sära på oss och att låta någon annan komma in i våra liv och så var det ända till 9an. Mer om Annica kommer ni få läsa Dag 7.

Väl på högstadiet när "allvaret" började så engagerade jag mig inte alls vilket pappa och mamma alltid sa att jag kommer ångra mig senare i livet vilket jag nu såklart gör. Jag fick godkänt i alla ämnen och kom in på omvårdnadsprogrammet på gymnasiet vilket var mitt sista handsval. Jag vägrade att gå IV och gå ett år extra i skolan så det blev OP. När jag väl började där så trivdes jag jättebra fick massor av kompisar och på praktikerna kände jag att det är i vården jag vill jobba.  Så det blev ju bra ändå. Lyssnade fortfarande inte på pappas och mammas råd om att stå ut i skolan och plugga, det var ju trots allt bara 3 år men dum som man va så sket men även i skolan på gymnasiet och skolkade mycket, vilket jag ångrar idag. Har inte världens bästa betyg men tog studenten gjorde jag och det är jag stolt över iaf. Fick direkt jobb på ett äldreboende som jag är kvar på än idag. Fick även jobb på sjukhuset som jag alltid velat jobba på. Där jobbar jag på alla avdelningar.  Sen blev jag helt intresserad av barn bara sådär, visst jag har alltid älskat barn men nu vela jag verkligen jobba med dom och så blev det. Fick även jobb på dagis runt om i Gävle. Men ska jag vara ärlig så trivs jag bäst på äldreboendet. Kommer nog aldrig kunna släppa det stället och det är nog tack vare den bästa och underbara personalen.
Jag har funderat på att plugga vidare men måste isåfall först gå på komvux för att plugga upp några ämnen och det är just det som känns så jobbigt. Vilket fall som helst så vill jag antigen bli Polis som jag alltid drömt om eller Barnmorska. Jag kan inte sätta fingret på varför just barnmorska men känns som ett jobb för mig.

Jag har haft 2 stora intressen i mitt liv och dom 2 glöder fortfarande, de ena mer än det andra men det finns fortfarande i hjärtat. Mitt första intresse börja växa vid 11 år ålder då jag började dansa Hiphop med mina klasskamrater vilket jag älskade. Vi åkte och tävlade en del med Ackes Dansskola där jag gick och på 2 tävlingar gick det väldigt bra, då jag kom på fjärde plats i SM i singeldans. Sen dansade vi även i par och då  knep jag och Annica andra plats och även det var på SM. Efter det slutade jag väl ganska direkt, som sagt man måste ju sluta på topp. Vid 14 års ålder föddes mitt andra riktiga intresse och det var Cheerleading. Det var vi tjejer som höll på med hiphopen som började med Cheer och det höll vi på med i 4 år. På våran första tävling som var DM kom vi på första plats och blev kvalificerade till SM. Där tävlade vi oss till en andra plats vilket var skit häftigt verkligen! Vi i gruppen bestämde oss för att gå upp en klass och träna mer intensivt vilket sprack ganska snabbt. Blev mycket bråk och tjafs och hela laget lags ner. 
Jag älskar fortfarande sporten och vill själv börja träna igen, starta upp ett nytt lag. 

Ja det var väl lite om mig själv. Inte så intressant kanske men nu vet ni lite mer om mig, och varför jag skriver den här lista är just för mig själv, så jag kan gå tillbaka när jag blir äldre och läsa :)


Jag, liten.

 
Jag, 14 år.


Jag, 16 år.


Jag, 18.


Jag, nu.